Nattbibliotek.se

Jag har bestämt mig för att vidga denna bloggs ämne. Det är på sätt och vis en kapitulation. Att ha saker att säga på flera områden gör att det är svårt att intressera samma personer för det man säger. Därför har det blivit så att jag efter hand har byggt upp flera separata projekt, något som är arbetskrävande i sig, och det det tar energi i förhållande till dem som väljer att blanda allting i samma smet.

Jag har alltid varit en stor anhängare av integritet och att hålla isär livets olika roller. Som person har jag alltid haft starka åsikter och jag tycker inte om att köra dem upp i ansiktet på människor som inte har bett om det. Möter man mig i mitt yrkesliv, i synnerhet om man är en av brukarna av de tjänster som tillhandahålls på min arbetsplats och inte en kollega, är man förtjänt av ett korrekt bemötande och ska inte behöva besväras av vad personalen privat anser om ditten och datten. Det är en professionell inställning och den är bra.

Men i samhället pågår just nu en förändring av offentligheten, en uppsplittring i flera deloffentligheter och en förskjutning mellan vad privat och offentligt. Det har lett till en förväntan att vara än mer “personlig” i sin yrkesroll, även i skriftlig kommunikation. Det skrivna ordet kommuniceras idag på andra sätt än för 20 år sen. Det har lett till ett mångfaldigande av genrer och en dragning åt ett lösare och ledigare sätt att uttrycka sig. Detta leder till en samtidig demokratisering och skiktning av kommunikationsvägarna där de starkaste aktörerna som vanligt drar de längsta stråna men där frirummen både är fler och mer fragmenterade.

Men ska man vara mer “personlig” i offentliga sammanhang så ökar inte då trycket på människor att redigera sin personlighet, i riktning mot det oförargliga? Och vad innebär i så fall detta och vad får det för inverkan på privatlivet vad det gäller ökad internalisering av populärt accepterade värderingar och mindre reella möjligheter att hävda sin egen särart, såvida inte denna särart ingår i en åtminstone delvis accepterad eller kommersiellt gångbar subkultur?

När det gäller utvecklingen av de sociala tjänsterna på nätet som går rafflande fort så finns det i detta lilla land knappt rum för mer än två uppfattningar. Den ena - att det är bra och frigörande, den andra - att det är skrämmande och suspekt. Och där pendlar debatten utan att någonsin komma vidare.

Lina Ydrefeldt har nyligen beskrivit detta på ett bra sätt i sin blogg; Min föreläsning, allmänna reflektioner, skäl på vuxna och Många och inga 2.0-regler.

Efter att ägnat något dygn åt att utforska Twitter och andra tjänster för mikrobloggande och dessutom sett vad bekanta lägger upp med hjälp av sådana tjänster så har jag god lust att gå tillbaka och läsa om alla de klassiska dystopierna; Aldous Huxleys “Du sköna nya värld” från 1932, Karin Boyes “Kallocain” från 1940 och i synnerhet George Orwells “1984″ från 1949. Att vi så godvilligt lämnar ifrån oss personlig information berör mig inte alls på det sätt det skulle ha gjort för 6-7 år sen. Det som slår mig är hur uppsplittringen av kommunikationsformerna verkar hota att förstöra själva tänkandet.

Alla som någon gång i sitt liv har fastnat i SMS-missbruk vet vad det rör sig om. En trängande känsla av att den slående tanke som dyker upp i huvudet just nu måste kommuniceras till någon, och sedan en omedelbar tillfredsställelse och lättnad när man har fått iväg den. Men till vilket pris? Priset för det hela är att det bryter sönder hela tankeprocessen i små små fragment. Vi får en ständig process i omedelbar strävan efter uppmärksamhet och bekräftelse i stället för det väl genomtänkta inlägget som kan nagelfaras och begrundas. Och vi får ett tryck på att redovisa det ofärdiga, det ogenomtänkta och det icke reflekterade, som också finns i andra delar av kulturen. (Inte minst i modern pedagogik och gymnasieskolans projektarbeten.)

Ändå har jag just bestämt mig för att börja twittra. Twittrandet ska användas till att i någon mån knyta ihop mina onlineidentiteter, och detta är ytterligare en del  av kapitulationen. Tjänster som säger sig vilja hjälpa oss med just detta, att från en sida eller klient hålla koll på fllera olika sociala nätverk som människor kan vara med i och publicera sig på är för övrigt något som har växt fram sedan en tid tillbaka.

När jag nu i ett slag har bestämt mig för att sluta hålla igen på egna inlägg på nätet som kan beröra min yrkesroll och dessutom lägga det på en sida som skulle ha ägnats åt respektabelt redovisande av onlinetjänster à la web 1.0, att knyta ihop åtminstone två onlineidentiteter samt att försvära min själ åt detta djävulens verktyg Twitter som hotar själva det självständiga tänkandet då är min kapitulation förmodligen snart fullständig.

Återstår dock några spärrar vad det gäller öppen redovisning av privata nojor och mitt känsloliv. Men det kommer kanske?

PS. Mitt twittrande kan följas på http://twitter.com/Nattbibliotek

Tags: dystopier, integritet, mikrobloggande, offentlighet, online-identitet, Twitter

Den äldsta svenska webbkatalogen har köpts upp och bytt namn till Infoo.se,    och ska utvecklas genom “mild kommersialisering”.

Detta är ingen nyhet längre, men  förmodligen inte heller något som är särskilt känt, eller väcker någon särskild uppmärksamhet bland dagens googlifierade svenska internetanvändare. Men för mig är det en positiv nyhet att någon försöker ta tag i den sidan.

Jag tycker om webbkataloger. Stora redigerade länksamlingar där man kan bläddra sig fram till det man söker efter som ger en känsla av överblick över en mängd olika kunskapsområden. Förutom Infoo.se finns idag i stort sett bara svenska Open  Directory Project och den verkar ha brist på redaktörer och är inte i sådär väldigt bra skick.

I begynnelsen fanns just Sunet och så småningom även Evreka och Yahoo som svenska webbkataloger . Det som nu har blivit Infoo.se startade en gång 1993 som Sunets webbkatalog. Givetvis var alla föreställningar om att det skulle vara “heltäckande”  en illusion redan då men överblick fick man. Evreka var underbar. Jag flyttade till Norge och där fanns Kvasir. Kvasir är nu en del av Eniro, men väljer man vyn  “gruppert” i Temaguiden finns fortfarande kvar en känsla av den ursprungliga länksstrukturen. Kvasir har hela tiden gjort det förhållandevis tacksamt att hitta på norska internet.

Sökning i webbkataloger skiljer sig ifrån sökning i sökmotorer genom att man kan bläddra sig fram i breda ämnesområden och alltså hela tiden får tänka brett, till skillnad från i sökning i exempelvis Google där det ofta är bra att hitta ett så smalt och specificerat begrep som möjligt.

De viktigaste invändningarna mot de gamla webbkatalogerna är att de påstås vara krångliga att hitta i, att den känsla av relativ överblick de ger är illusorisk, och att människor aldrig hinner uppdatera och presentera det enorma informationsflöde som finns på internet. I stället framhålls de sociala bokmärkessajterna såsom http://delicious.com/där människor själva kan lägga upp vilka webbadresser de vill som bokmärken och förse dem med ämnesord sk “tags” som ett föredöme.

Kanske är jag bara konservativ? Kanske är det en yrkesskada? Men jag tror ändå att jag har argument för att webbkatalogerna fortfarande är bra.

I en redigerad webbkatalog eller länksamling så minskar andelen skräpträffar som du måste vada igenom för att hitta det du ska ha. Dessutom finns det en bläddereffekt där du lätt också kan hitta det du inte var ute efter med som tillhör närliggande ämnen.

I en väl kategoriserad webbkatalog måste man inte kunna stava. Man behöver inte ens kunna språket för att kunna gissa sig till vad olika saker är för något. I kombination med moderna översättningstjänster kan webbkatalogerna var till stor hjälp om du orienterar dig utanför ditt eget hemlands språkområde. Speciellt gäller det ju Norge och Danmark där man i regel förstår vad som skrivs men utan att kunna hitta den rätta stavningen av ordet.

I en bra webbkatalog så får man tillbaka känslan av att kunskap ingår i ett sammanhang och att information kan kategoriseras och organiseras. Det är egentligen den största vinsten. Att de understödjer tänkande i kategorier i stället för i lösryckta begrepp. För förr eller senare måste man i väl i varje fall organisera kunskapen för att kunna integrera den. I sin egen hjärna. Eller?

Jag tycker ibland att jag får frågor som tyder på att fler unga människor har fått svårare att sortera in närliggande begrepp under samma tak. Man ska ha just det där 100-procentigt specificerade. Det som man förr inte hade chans att hitta utan att tänka på det som var omkring.

När det gäller webbkataloger har jag också prövat på att vara på andra sidan. Under en tid var jag frivillig redaktör för ett par kategorier i den svenska delen av Open Directory Project. Det var frustrerande för vi levde med kategorier som någon hade översatt och som inte riktigt stämde med de ord man ville använda, (Eller vad sägs exempelvis om kategorin http://www.dmoz.org/World/Svenska/Datorer/Internet/Cyberrymden/Internetsamhällen.?) Men trots det var det bra med organisation. Att man visste att alla webbplatser av en viss art som beskrivits fanns på ett ställe och inte låg och skräpade på hur många ställen som helst i katalogen till förfång för användarna. Denna katalog fanns länge lättillänglig via Google men numera måste man vara mer än lovligt klurig för att hitta den där. Att gå via ODP är dock bättre eftersom det är lättare att hoppa mellan motsvarande kategorier i olika språk.

Jag vet inte om ett kommersialiserat Infoo.se innebär ett större steg framåt för förekomsten av svenska webbkataloger. Men man kan i alla fall hoppas att det blir en liten aning bättre?

Kan jag köpa boken jag är ute efter på nätet? Finns det någon bok jag kan köpa inom det område jag är intresserad av. Det finns flera sätt att ta reda på detta. Ett enkelt sätt är att välja någon eller ett par av de shoppingagenter för böcker som finns att tillgå och söka i dem.

Då får man förslag på pris, ofta inklusive frakt från ett flertal svenska och nätbokhandlar, där även bokhandelskedjorna ingår. Här är några:

Bokfynd.nu

Är en av de allra bästa bokagenterna som funnits länge. Man letar i hela 96 bokhandlar men med ett stort undantag. Adlibris som inte är en av de allra viktigaste nätbokhandlarna ingår inte.

Prispallen

Adlibris ingår däremot i som är den nästa största renodlade bokagenten som söker i ungefär 70 bokhandlar. (Prispallen drivs av Elib som ägs bland annat av Adlibris) I Prispallen finns inga kategorier att söka i.

Prisjakt

Prisjakt är känd för att man där kan söka efter elektronik med mycket detaljerade specifikationer men det är även bra på böcker. Det finns ingen särskild lista över vilka bokhandlar de har med men böckerna kan sökas inom kategorier, precis som på Bokfynd och de listar antalet titlar inom varje kategori.

Värt att tänka på att priserna, eller framför allt uppgifterna om en bok fortfarande finns eller inte inte alltid är uppdaterade på bokagenternas sidor utan det får man kolla med de enskilda nätbokhandlarna.

För några fler förslag se Håkan Klingéns lista över shoppingsagenter för böcker.

Detta är två bra sidor för dig som söker efter lite äldre böcker på nätet.

Den första är Antikvariat.net som funnits i 10 år

Här söker du böcker hos 99 olika antikvariat i Sverige, Norge, Danmark och Finland. Dessa är alla med i en förening för antikvariat som heter ILAB. Man kan nog säga att det är större och väl etablerade antivkariat som finns på Antikvariat.net.

Den andra är Bokbörsen. På Bokbörsen lägger också ett stort antal antikvariat i Sverige ut sina böcker men här kan du också söka böcker av privatpersoner. Villkoren för köp kan här variera mycket mer.

Flera av de antikvariat som har mest annonser på Bokbörsen saknar egen hemsida och andra ligger på lite udda ställen. Nätförsäljningen sägs numera en viktig del av förutsättningen för att driva antikvariat på mindre orter. Ni får gärna kommentera detta om det är någon som vet?

Det finns två sätt att söka bland alla Sveriges biblitoteksböcker. Dels via Libris, dels via Bibliotek.se.

Bibliotek.se innehåller flest böcker. När du söker in Bibliotek.se söker du bland “alla” Sveriges folkbiblioteks böcker samt dessutom i Libris.

De bibliotek som finns med i Bibliotek.se har ett visst samarbete med företaget Bibliotekstjänst som de flesta folkbibliotek har. Du får dock inte reda på om boken är inne eller inte. Då måste man gå till respektive biblioteks katalog som man hittar under kommunens hemsida.

Ibland söker du en lite smalare bok eller en bok på engelska som gissningsvis inte finns på så många folkbibliotek. Då kan det vara idé att gå direkt till Libris.

Libris är universitets- och högskolebibliotekens gemensamma databas eller katalog. Vissa större folkbibliotek är också med.  Det är  Där ser man snabbare om boken är inne. Även om du inte går på någon högskola eller universitet kan du låna böcker på universitets- och högskolebibliteken i Sverige. De räknas ändå som offentliga bibliotek. Däremot kan det vara begränsningar för utlån av kurslitteratur som står på kurslistor eller vad du kan låna på fjärrlån från ditt bibliotek hemma.

Även om du inte hittar lika många exemplar av böckerna i Libris som i Bibliotek.se så finns de flesta titlarna med. I Libris läggs det nämligen in information om alla böcker som kommer ut på svenska och i Sverige.

I vissa delar av Sverige finns det andra sätt att söka böcker från en större region.

Hur många tänker på att när man söker på Eniro så söker man i själva verket i Google? Om man tittar lite höger om sökresultaten så står det faktiskt det. En liten ikon med texten “Enchanced by Google.”

Jag visste det men vad jag inte visste var att Eniro visserligen köper möjligheten att göra sina sökningar i Googles index men att de inte har tillgång till hela indexet. Söker man på Eniro söker man alltså inte bland lika många webbsidor som när man söker direkt i Google.

Det behöver inte vara fel. Det finns många andra speciella sökmöjligheter i Eniro. Eniros svenska nyhetssökning är exempelvis mycket bättre än Googles. Google nyheter söker i 100 svenska nyhetskällor. Eniro nyhetssök söker i 500. Allt detta enligt de officiella uppgifter som redovisas på respektive sida.

I går var jag på kurs och fick några intressanta tips om informationssökning på internet av Gunilla Fors vid Informations- och lånecentralen i Malmö.

Hon talade bland annat om skillnaden mellan svenska Google.se och engelska Google.com.

Använder man sig av Google.com så finns det en del tjänster som inte finns i svenska Google. Man får fram dem genom att klicka på “more” längst till höger ovanför sökrutan och märker att det finns mer att välja på än om bakom “mer” på motsvarande plats på svenska Google.

En intressant funktion som inte direkt syns är att använda sig av define:. Skriver du define: och valfritt engelskt begrepp så får du en förklaring på vad begreppet står för. Man får andra resultat om man skriver ett kolon efter define än om man inte gör det. Med kolon hämtas resultatet ur diverse uppslagsverk och lexikon som Google då söker i. Tyvärr finns motsvarande funktion inte på svenska.

Förresten om din webbläsare, Internet Explorer eller Firefox eller vad du nu använder envisas med att skicka dig till Google.se fast du just då vill komma till Google.com finns det en enkel lösning. Klicka på “Google.com in english” längst till höger bland länkarna under sökrutan. Jag har en tendens att glömma det ibland och då svär jag!

Fråga biblioteket

Fråga biblioteket är en nationell frågetjänst där du kan få hjälp från en bibliotekarie. Frågor kan ställas per e-post eller chatt. Chatten är öppen mån-tor 9-18, samt fre 9-16. Svar på e-postfrågorna utlovas nästkommande dag.

De som svarar är ca 100 bibliotekarier från bibliotek olika delar av landet. Även barn kan fråga.

Liknande frågetjänster har byggts upp bland annat i USA.  i Sverige har möjligheten funnits i 10 år. Till en början fanns det två frågetjänster, en för vanliga folkbibliotek och en för universitetsbiblioteken men de är numera ihopslagna.

Förutom på svenska så kan e-postfrågor också ställas på flera andra språk, som tyska, spanska, engelska, franska, finska och flera vanliga invandrarspråk.

Fråga biblioteket har precis lanserat en ny särskild svarsbank där man dels kan se svar på olika frågor som kommit in till de samverkande biblioteken, men också, och det är väl det nya, kommentera och ge nya svar.

Se Premiär för Fråga bibliotekets svarsbank på Biblioteksbloggen.

Frågebanken är ganska liten än så länge. Jag räknade till 86 frågor men det kommer väl flera.

Nattbibliotek.se är tänkt att vara ny en blogg om informationssökning, närmare bestämt om olika sätt att ta reda på saker via internet som fungerar även när bibliotek som är institutioner där man kan fråga är stängda. Därav namnet “Nattbibliotek.se”.

Jag som står bakom den är bibliotekarie och arbetar i södra Sverige men detta är ett privat initiativ som jag sammanställer på mitt fritid.

Till att börja med tänkte jag i bloggen att ge en genomgång av ganska vanliga resurser för att söka information.

Häng med och ge gärna kommentarer!

Bromölla 1-2 december,

Louise Pettersson